Mustangen överraskade GM

Trots att GM hade fått tag i en Mustang 1964 1/2 redan innan introduktionen kunde de inte ana vilken framgång Mustangen skulle bli. Det tog därför fyra månader innan GM ens tog beslut om att bygga en utmanare. Som tur var hade Chevrolets tekniker en hel del bra utgångsmaterial att utgå från. Förutom de tidiga Mustangtesterna fanns utställningsbilen Super Nova 1964 och utvecklingsarbetet för den nya Chevy II.

Chevrolets svar presenterades torsdagen den 29 september 1966 med slogan “Camaro, the car of today”. Konstruktionen var ny med en separat framram och självbärande kaross bak. Tillsammans med en lång tillvalslista och olika modeller som Rally Sport, Super Sport eller Z28 kunde varje kund beställa en unik bil. Standardmodellen kunde fås både som Sport Coupé och cabriolet. Basmotorn var en 140 hk/230 standard L6 och 210 hk/327 V8 men det fanns tillval på 155 hk/250 L6 och 275 hk/327 V8.

Rally Sport (RS)
Valde man tillvalet RPO Z22 fick man en Rally Sport-modell med bland annat heltäckande svart grill med luckor för strålkastarna, RS-emblem och bakljus med helröda glas. Backljusen monterade nedanför stötfångaren.

Super Sport (SS)
Super Sport innebar kraftigare motorer på antingen 350 eller 396 kubik. SS-modellen var också utrustad med en unik motorhuv med upphöjning och simulerade luftintag och så kallad Bumble Bee-stripe runt fronten.

Rally Sport/Super Sport
Det gick även att beställa både RS- och SS-paketen, då fick bilen det tuffare RS-utseendet med bland annat heltäckt grill fram OCH kraftigare motoralternativ. Sådana bilar har SS-emblem och är det bästa från båda modellerna.

Z28 tävlingsmodellen
Den modell som förmodligen har blivit mest omtalad är tillvalet Z28, som är ett Special Performance Package med en 290 hästars V8-motor på 302 kubik. Modellen togs fram för att tävla i Trans Am-cupen, som var en nystartad biltävling. Lackeringens två breda ränder över huv och bagagelucka är unika och fanns bara på Z28 förutom Pace Car-bilarna 1967 och 1969.

Två obligatoriska tillval på Z28 var Muncie 4-växlad manuell och servoskivbromsar fram. Cowl Induction-huv som 1967-68 sög in friskluft genom ett uppskuret hål i torpedvägg ovanför värmepaket och 1969 genom ovansidan på motorhuven var ett tillval. Headers var ett fabrikstillval som levererades i bagageutrymmet och monterades av återförsäljaren. Precis som med SS kunde även Z28 kombineras med Style Trim- och Rally Sport-paket.

Pace Car
Åren 1967 och 1969 valdes Camaro till Pace Car. Det var bilindustrins sätt att hedra den bilmodell som ansågs mest intressant för året och innebar att vara startbil för tävlingsbilarna i den årliga Indianapolis 500-tävlingen.

Även om Chevrolet annonserade att Camaron blivit vald till Pace Car för 1967 års Indy 500 så lät man aldrig tillverka liknande Pace Car replikor som man gjorde 1969. 1967 byggde Chevrolet dock ett antal cabbar som hade RS- och SS-paketen och som utseendemässigt var utrustade precis som den Pace Car-bil som kördes på banan. Hur många som tillverkades är oklart. Att det var minst 131 stycken vet man men mer eller mindre kvalificerade uppskattningarna anger upp till åtminstone 350, och i vissa fall över 600.

Även 1969 kunde Chevrolet ståta med en Camaro som Pace Car. Den här gången byggde Chevrolet hela 3 674 replikor för att varje återförsäljare skulle kunna visa upp sitt eget ex i utställningshallarna. Alla lackades i vitt med orange Z-28 ränder på huv och bagagelucka.

Värdefulla tillbehör
Vissa sällsynta tillbehör har blivit värdefulla samlarobjekt med tiden. Ett är Cross-Ram insuget som egentligen inte var något tillval från fabrik utan bara kunde beställas hos återförsäljaren via reservdelskatalogen. Med ett pris på 500 dollar (1/5 av vad en hel bil kostade) blev det inte många sålda eftersom det inte var gjort för att fungera under 3 000 rpm. Dessutom upphörde bilgarantin att gälla. Cross-Ram var främst ett tillval för racingteamen. 1969 kom ett annat sällsynt tillval, JL8 som innebär skivbromsar på alla fyra hjulen. Även detta tillval kan man tacka Trans Am-cupen för. Helt ny 1969 var också ZL2-huven den så kallade Cowl Induction-huven,  som var ett tillval för SS och Z/28.

Kraftfulla valmöjligheter
På motorsidan fanns allt från 130 hk rak 6-cylindrig motor till big-block V8 på 375 hk/396 kubik. De allra flesta köparna nöjde sig med 327-motorn eller den helt nya 295 hk/350-motorn (Super Sport 350).

Ryktet att Camaron var en utmärkt grund för dragracing gjorde att big block-Camaros dök upp hos de flesta stora teamen, bland andra Bill ”Grumpy” Jenkins som vann det mesta i Super Stock-klassen. Ett antal prestandaorienterade återförsäljare som Dana, Nickey och Yenko skapade även egna legender genom att montera trimmade 427-motorer innan de placerades i försäljningshallarna. Dessa bilar är extremt eftertraktade idag.

1967
Känns lättast igen på dörrarnas ventilationsrutor och att i standardgrillen sitter runda parkeringsljus/blinkers (om bilen inte är en RS som har svart heltäckande grill). Det är framför allt bakvagnen som är unik för 1967. Båda stötdämparna sitter monterade bakom bakaxeln med enkelblad, vilket ställde till problem vid acceleration och hårda inbromsningar. Kraftigt hoppande bakaxel fick lösas med ett särskilt stag på höger sida som monterades på insidan av rambenet och i högra bakaxelröret.

Camaro 1968
Utseendemässigt är 1968 lik 1967. Ett nytt ventilationssystem (Astro ventilation) introducerades vilket innebar att de små ventilationsrutorna försvann. På motorsidan kom ett par nyheter, L34- och L89-motorerna gjorde entré på SS 396. L34:an var på 350 hk och L89:an angavs till 375 hk, den senare med aluminiumtoppar.

Undersidan hade nu bladfjäderpaket och stötdämparen på höger sida hade nedre fäste placerat framför bakaxeln vilket tog bort problemen med hjulhopp. Fortfarande var dock enkla bladfjädrar standard, vilket i praktiken innebar att det var endast 12-bultade axlarna som hade bladfjäderpaket.

Camaro 1969
Året 1969 slogs försäljningsrekord eftersom modellåret förlängdes till november eftersom 1970 års helt nya modell var försenad. 1969 fick en uppdaterad design med ett mer aggressivt utseende och kantigare former på skärmarna. Instrumentbrädan var ny med bland annat rektangulära mätare.

Motoralternativen var fler än någonsin med 14 motorer. De två stora nyheterna var L72 och ZL1. Dessa kunde bara beställas genom en så kallad ”Central Office Production Order” (COPO). L72 var en 425 hk/427-motor och ZL1 en 430 hk/427-motor helt i aluminium. Med balansering och headers gav de en bra bit över 450 hk respektive 600 hk. Motorerna kunde bara fås med basmodellen eftersom de var tänkta som dragracingbilar.

Text Johnny Åberg och foto GM.